Ibland är det ju bara så att en del ska bli drabbade av olycka och sorg, utsatta för bedragare och okunskap i oändlighet känns det som....

Först Troja, min kära rottistik som hade höftledsfel och fick gå vidare alldeles för tok för tidigt, bara 5 år gammal förra hösten och det var en bit av mig som försvann, hon och jag var verkligen ett....sen tog jag mig till mod och skaffade en valp ifrån samma uppfödare, frågade hur det såg ut bakom med sjukdomar mm bakom linjerna då jag var väldigt skeptisk emot att bli rottisägare igen men hon bedyrade att hon hade kollat upp och det var så bra allting!

Mathias valde ut valpen med liiite av min påverkan såklart...jag är ju kräsen som många vet  jag tyckte att han hade för lång nos, var för snipig och med liten skalle men iaf så blev han vår och alla i familjen var överlyckliga över vår nya "lillbror" Jag däremot hade till en början svårt att ta till mig honom, jag jämnföde honom såklart med min Troja och han var inte ens i närheten  han var seg,jobbig osv. Till slut så var det ju bara jag som fanns för honom, det var jag som var  hemma och tränade med honom och till slut så var vi ett också! Efter en helvetesnatt som jag berättade om så tog vi oss till slut först upp till Södra Bergets klinik och där gav de honom kramplösande och ep.med....han blev medvetslös där och vi fick inte honom att vakna....han hade vätska i hjärnan som kunde ha förhindrats om den idioten till distriktsveterinär hade klivit upp ur sängen då jag ringde och masade sig hit för att häva kramperna men icke. Hon lät för det första kanonfull och sluddrade så jag knappt hörde vad hon sa sen visste hon inte om hon hade nån stesolid i jourväskan   vad är det för JOURVETERINÄR??? iaf så kunde vi inte annat än att härda ut natten med dessa kramper och en desorienterad hund tiil kl 9 då Södra öppnade, där gav de intravenöst avsvällande emot ödemet och när han till slut kvicknade till efter en diagnos på 50-50 så for vi med lugnande att ge honom efter vägen ner till Strömsholms djursjukhus. Där var de proffsiga i sitt bemötande och vi hade ju hopp om att han skulle klara sig , vetten sa vilka prover och undersökningar som komma skulle,bla magnetröntgen mm men noterade även hans stelhet i bakpartiet och höftlederna. jag blev kall och tankarna for iväg, började ursäkta Lillebror med växtvärk och att han var så hög med långa ben osv men vetten sa att så där ska inte en 7 månaders valp se ut och röra sig   så han skulle låta en ortoped undersöka honom på måndag och ev en höftledsröntgen......ena missen efter den andra  ska det aldrig ta slut?? Vi var ju här pga av kramperna...tänkte ju jag då...hd....aldrig!! Inte igen!!

Vi fick lämna vår kille där nere och visst, han var ju på det bästa stället där det fanns proffs som kunde detta med hjärnödem mm. Han fick ju vätska i hjärnan pga alla kraftiga kramper och kanske, kanske var det bara en liten tumör eller nått som låg och tyckte så han fick kramper, som man bara opererade bort så där bara, ja man letade orsaker som skulle vara lätta att åtgärda och kände en lättnad att han äntligen fick rätt vård. Inte mkt sömn blev det efter 1½ dygns vakenhet, tankarna for igenom våra huvuden...hur skulle våra liv bli om han hade EP?

 Medicin finns ju men hur svarar han på den? När kommer nästa anfall? Har han fått hjärnskador av de hemska kramperna han hade? Vågar man lämna barnen hemma med honom? Biverkningar på med? Ja, vad var bäst för honom då, skulle han få livskvalitet? Strömsholm ringer inte på helgerna om det inte sker en drastisk förändring åt det sämre hållet och när jag hade duschat på morgonen när jag steg upp såg jag på telen att de hade ringt! Hjärtat stannade nästan på mig och jag fick inte luft...nu är han borta tänkte jag....

Mathias ringde ner och de ville säga att han hade vaknat och svarade på EP.medicinen, stod och skällde i bakgrunden och mina tårar ville inte sluta rinna..

Så lycklig känsla jag fick då men efter vi lagt på luren och pratade om och hur och när osv så ringde Matte ner på em för att fråga  vetten lite kring alltihopa. De uteslöt leversjukdom,njurarsvikt,förgiftning och tumörer och då är det EP vilket de även kallar okänd.. nånting på latin, skit i samma han hade epilepsi!

Han sa att de som får denna medicin blir oftast personlighetsförändrade och kan bli aggressiva så om man bara har kramper typ 1 ggr i halvåret skulle man avstå medicinen...men Lillebror som hade 7 kramper under en halv natt...

En stor ras som detta kan göra mkt stor skada vid EP-kramper och han sa att om han utgick ifrån sig själv, och om man har barn så skulle han inte våga ha kvar hunden...man vet inte när och hur starka kramper som kommer. och när det väl händer så kanske ett barns arm eller ben råkar vara i vägen och hur skulle det sluta???   Vi beslutade då att inte låta honom få komma hem mer, han fick somna in där.....sov gott lillprinsen min! Vilken förlust och sorg för hela familjen, barnen grät i dagar när de fick reda på vad som hänt,jag försökte trösta med att han var vid regnbågsbron och lekte med Troja nu......

Nu har jag fått reda på att en katt som varit på foder har avlidigt hastigt och i svåra smärtor....berättar om det imorgon för nu väntar sängen

Sov gott!

 

Paula

7 november 2010 12:09

stackars dej , det är bara att bita ihop fast det är tungt när sånt här händer !!!!
ska tänka x-tra på dej o sänder dej många varma kramar hoppas att du känner dom !!!!
Tusenfalt m kramar till dej !!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En brun padda de 3 första bilderna      Den röda gossen...   En brun bic...tabby?   Rödingen igen,bild 1,2,3 neråt        En brun bic. tabbygosse!          ...

Först ut är lillen som bara vägde 64 gram, han som blev bortknuffad av de andra korvarna, som jag stödmatade och låg nätterna igenom med på bröstet för att värma hans lilla kropp  Nu är Noddy uppe i normalvikt men ser lite späd ut pga lite päls, han...

     Jaha, då var denna helg över,den var givande och intressant men stressig... Jobbade och var funktionär som sjukvårdsansvarig, det hände en del men det tänker jag inte gå in på här =) Lördagens resultat: S*Ninas mirakel Inca-Machu Picch...

lördagen den 27 november får jag ett samtal ifrån min syster Alexandra....vår kusin Robert är död! Va???????????????????????????????????????????????????????????   Hela min värld rasar och jag fungerar inte längre som jag borde, vilken förlust, vi...

Här kommer lite nya bilder på k-miraklen, de är så roliga och busiga nu, och man får skratta lite mitt i allt elände.....de lyser upp tillvaron med sina personligheter! Kramer som förmodligen kommer att stanna i uppfödningen är en rackarns pälsmonste...