Jag känner att jag måste dela med mig av en annan horribel historia!

Jag blev i sommar erbjuden att köpa en avelshane ifrån Rumänien ifrån en annan svensk uppfödare.....efter ett samtal med en vän så beslutade vi att vi skulle köpa honom och ta varsin kull att bygga vidare på efter hans linjer och han skulle få bo hos en fodervärd som skulle ge honom ett bra,kärleksfullt liv och att han skulle få stanna där resten av sitt liv. Han hade levt i ett förråd och var skygg stackaren, han var rädd och lite svårhanterlig men det hade han inte varit när han kom till denna uppfödare Sverige enl. flera andra vänner som träffade honom när han kom så hans temperament var det inget fel på! Iaf så var det brådskade att hämta honom då andra katter skulle in i det utrymme där uppfödaren förvarade de arma djuren så jag betalade in summan för honom och min vän hämtade honom. Stamtavlan kom på posten efter ett par veckor....inget besiktningsintyg, inget överlåtelseavtal, ingen ägareändring! Hon svarade inte då jag ringde utan skickade ett sms att hon måste regga kull efter honom först. Jaha....det var väl ingen brådska tänkte jag då det skulle dröja innan vi skulle använda honom. Tiden gick och han hade svårt att anpassa sig hos fodervärden, var ilsken emot hennes andra djur men var kelen och go ibland.

För ett tag sedan får min vän ett mail ifrån henne att Ferrare är akut avlivad pga ett stort navelbråck   NAVELBRÅCK? Men hur kan veterinären som intygat "icke navelbråck" på stamtavlan missat detta? Han har ju blivit pappa och inte till bara en kull...gud vet hur många,själv fick jag inget ärligt svar av L--- när jag frågade hur många kullar han haft hos henne och hur många hon har lånat ut honom till, hon sa 3-4 kullar men i efterhand så har jag fått veta att det är betydligt fler, snacka om lögnare!  Stackars kisse, han har haft ont hela tiden antagligen och därför varit grinig....RIP lilla gubben!

 Usch, jag är ju såklart väldigt besviken med ändå inte förvånad då jag känt denna kvinna hela mitt liv och det är pengar som styr hennes liv och saknar samvete och moral! Jag var ju dum som trodde att hon hade ändrat på sig och tagit lärdom av andra misstag och fula saker hon begått...men men..NU har iaf jag lärt mig ngt och vill inte ha ngt med henne att göra alls, synd att hennes barn kommer emelllan bara...de vill jag ju ha nära iaf!

För ett tag sedan kontaktade jag henne och ville ha tillbaka mina pengar för jag ägde ju honom inte då hon inte skrivit över katten på mig och affären blev ju inte gjord! Hon vägrar betala tillbaka och hon hade mage att fråga mig om jag inte hade tecknat ngn livförsäkring på katten! Va??? Jag stod ju inte som ägare ens...hon hade ingen försäkring själv på honom så här står jag nu blåst och bedragen......överväger att göra en polisanmälan för bedrägeri sedan får väl kronofogden ta pengarna av henne för varför ska jag ge en så ond människa tiotusentalskronor för? Hon hotade mig att hon skulle anmäla mig för att vi hade avlivat "hennes" katt utan hennes vetskap då jag ifrågadesatte hur oseriös och okänslig man kan bli egentligen!

Jag vill att andra ska få ta del av denna story för att själva tänka efter före köp , att det verkligen finns oseriösa uppfödare.Tack och lov så han hon slutat med kattuppfödning nu men är ju hundhandlare istället och fler än jag kommer att råka illa ut vid kontakt med denna människa! Man vill ju tro gott om folk men se upp!

Nu orkar jag inte tänka på detta då det har tagit väldigt mkt energi och det är hon definitivt inte värd! Allt det jag skrivit nu står jag för till 100% och jag skäms att jag är släkt med människan!

Ibland är det ju bara så att en del ska bli drabbade av olycka och sorg, utsatta för bedragare och okunskap i oändlighet känns det som....

Först Troja, min kära rottistik som hade höftledsfel och fick gå vidare alldeles för tok för tidigt, bara 5 år gammal förra hösten och det var en bit av mig som försvann, hon och jag var verkligen ett....sen tog jag mig till mod och skaffade en valp ifrån samma uppfödare, frågade hur det såg ut bakom med sjukdomar mm bakom linjerna då jag var väldigt skeptisk emot att bli rottisägare igen men hon bedyrade att hon hade kollat upp och det var så bra allting!

Mathias valde ut valpen med liiite av min påverkan såklart...jag är ju kräsen som många vet  jag tyckte att han hade för lång nos, var för snipig och med liten skalle men iaf så blev han vår och alla i familjen var överlyckliga över vår nya "lillbror" Jag däremot hade till en början svårt att ta till mig honom, jag jämnföde honom såklart med min Troja och han var inte ens i närheten  han var seg,jobbig osv. Till slut så var det ju bara jag som fanns för honom, det var jag som var  hemma och tränade med honom och till slut så var vi ett också! Efter en helvetesnatt som jag berättade om så tog vi oss till slut först upp till Södra Bergets klinik och där gav de honom kramplösande och ep.med....han blev medvetslös där och vi fick inte honom att vakna....han hade vätska i hjärnan som kunde ha förhindrats om den idioten till distriktsveterinär hade klivit upp ur sängen då jag ringde och masade sig hit för att häva kramperna men icke. Hon lät för det första kanonfull och sluddrade så jag knappt hörde vad hon sa sen visste hon inte om hon hade nån stesolid i jourväskan   vad är det för JOURVETERINÄR??? iaf så kunde vi inte annat än att härda ut natten med dessa kramper och en desorienterad hund tiil kl 9 då Södra öppnade, där gav de intravenöst avsvällande emot ödemet och när han till slut kvicknade till efter en diagnos på 50-50 så for vi med lugnande att ge honom efter vägen ner till Strömsholms djursjukhus. Där var de proffsiga i sitt bemötande och vi hade ju hopp om att han skulle klara sig , vetten sa vilka prover och undersökningar som komma skulle,bla magnetröntgen mm men noterade även hans stelhet i bakpartiet och höftlederna. jag blev kall och tankarna for iväg, började ursäkta Lillebror med växtvärk och att han var så hög med långa ben osv men vetten sa att så där ska inte en 7 månaders valp se ut och röra sig   så han skulle låta en ortoped undersöka honom på måndag och ev en höftledsröntgen......ena missen efter den andra  ska det aldrig ta slut?? Vi var ju här pga av kramperna...tänkte ju jag då...hd....aldrig!! Inte igen!!

Vi fick lämna vår kille där nere och visst, han var ju på det bästa stället där det fanns proffs som kunde detta med hjärnödem mm. Han fick ju vätska i hjärnan pga alla kraftiga kramper och kanske, kanske var det bara en liten tumör eller nått som låg och tyckte så han fick kramper, som man bara opererade bort så där bara, ja man letade orsaker som skulle vara lätta att åtgärda och kände en lättnad att han äntligen fick rätt vård. Inte mkt sömn blev det efter 1½ dygns vakenhet, tankarna for igenom våra huvuden...hur skulle våra liv bli om han hade EP?

 Medicin finns ju men hur svarar han på den? När kommer nästa anfall? Har han fått hjärnskador av de hemska kramperna han hade? Vågar man lämna barnen hemma med honom? Biverkningar på med? Ja, vad var bäst för honom då, skulle han få livskvalitet? Strömsholm ringer inte på helgerna om det inte sker en drastisk förändring åt det sämre hållet och när jag hade duschat på morgonen när jag steg upp såg jag på telen att de hade ringt! Hjärtat stannade nästan på mig och jag fick inte luft...nu är han borta tänkte jag....

Mathias ringde ner och de ville säga att han hade vaknat och svarade på EP.medicinen, stod och skällde i bakgrunden och mina tårar ville inte sluta rinna..

Så lycklig känsla jag fick då men efter vi lagt på luren och pratade om och hur och när osv så ringde Matte ner på em för att fråga  vetten lite kring alltihopa. De uteslöt leversjukdom,njurarsvikt,förgiftning och tumörer och då är det EP vilket de även kallar okänd.. nånting på latin, skit i samma han hade epilepsi!

Han sa att de som får denna medicin blir oftast personlighetsförändrade och kan bli aggressiva så om man bara har kramper typ 1 ggr i halvåret skulle man avstå medicinen...men Lillebror som hade 7 kramper under en halv natt...

En stor ras som detta kan göra mkt stor skada vid EP-kramper och han sa att om han utgick ifrån sig själv, och om man har barn så skulle han inte våga ha kvar hunden...man vet inte när och hur starka kramper som kommer. och när det väl händer så kanske ett barns arm eller ben råkar vara i vägen och hur skulle det sluta???   Vi beslutade då att inte låta honom få komma hem mer, han fick somna in där.....sov gott lillprinsen min! Vilken förlust och sorg för hela familjen, barnen grät i dagar när de fick reda på vad som hänt,jag försökte trösta med att han var vid regnbågsbron och lekte med Troja nu......

Nu har jag fått reda på att en katt som varit på foder har avlidigt hastigt och i svåra smärtor....berättar om det imorgon för nu väntar sängen

Sov gott!